Välkommen till När orden tar form,
En resebrevsblogg kombinerad med reflektioner kring skrivandet.

2017

Båtbryggan ut mot Vänern Båtbryggan ut mot Vänern

Solen var ett rött eldklot på himlen sista kvällen här. Satt i en stilla hörna av restaurangen Kajutan, njöt av en dessert och skrev. Inte på berättelsen för en gångs skull utan utkastet till en tidningsnovell som kommer i tryck till hösten.

Ute var det alldeles stilla och drog mig snart ner mot bryggan för att titta på solnedgången. Vägen går förbi bokhandeln, stängd nu och fiskaffären där man kan köpa doftande nyrökt sik, regnbåge och annat och så till sist kommer man ner till Vänern där båtarna glänser i kvällssolen. Läste namnen på dem medan jag gick. Trigon, Pilgrim, Luna, Wandering star.

Morgonen efter stundade hemresan. Fördrev tiden i väntan på bussen på Sjötorps Kanal- och sjöfartsmuseum för en dos historia och satt sedan på verandan utanför vandrarhemmet och skrev i solen.

Ja, det blev en rätt hyfsad skrivarsemester, bättre än den värsta spa-kur när det kommer till lugn och ro i själen.

Läs hela inlägget »
Skylt vid sluss Skylt vid sluss

Det går inga tåg till Sjötorp men hoppar du på bussen i Mariestad så tar det inte lång tid innan du skumpar in i det lilla samhället vid Vänern där Göta Kanal har sin början, eller sitt slut beroende på hur man ser det.

Här är lågsäsong nu men inte är det ödsligt och folktomt för det. Långt ifrån. Ändå ligger det en förunderlig stillhet över hela platsen. Syrsorna spelar, gråsparvar sandbadar i sina gropar vid vägkanten och träden har ännu bara grönt i sig.

Jag hade knappt hunnit smaka första glasstruten förrän varningsklockan klämtade där vid slussen. Det var Juno, passagerarbåten, som skulle iväg på en av många lustturer längs Göta Kanals gröna band.

Läs hela inlägget »
Gyldene Freden, stadskrog från 1722, Gamla Stan Gyldene Freden, stadskrog från 1722, Gamla Stan

Om man går upp förbi Järntorget i Gamla Stan där Evert Taubes bronsstaty finns kommer man till Stockholms äldsta stadskrog. Gyldene Freden, 1700-talsrestaurangen som Cornelis Wreeswijk sjöng om.

Här höll Bellman till och Stagnelius och en hel rad musiker, författare och konstnärer. Evert Taubes stambord ligger till vänster precis när man kommer in. Historien förtäljer att när visskalden fyllde 80 år var det flera kulturmänniskor som tillsammans samlade ihop en slant i födelsedagsgåva så Taube kunde betala av sin krognota.

Läs hela inlägget »
Vyn utanför Möjas museum Vyn utanför Möjas museum

Spenderade lunchen och större delen av gårdagskvällen med att skriva på Möjas Värdshus glasveranda men varje gång jag slog upp anteckningsboken var det i Höga Kusten jag var, där berättelsen utspelar sig.

Det är en annan sak jag gillar med skrivandet, en av många. Att var du än befinner dig i världen, hur gammal eller ung du än är så kan du återvända till den där särskilda platsen, särskilda tiden och det kan kännas precis så tydligt och hjärtenära som om du verkligen var där.

Läs hela inlägget »
Utsikt från bryggan, Möja Utsikt från bryggan, Möja

Senaste gången jag var i skärgården var jag 19 år och vaktade en utställning. Det var Örnsköldsviks skärgård det. Ulvön som har både sin egen surströmmingstillverkning och, som det verkade, kroniskt soligt väder.

En sån tur blev det inte den här gången. Inte sedan båten lagt till och väskorna stuvats undan och man var fri att röra sig som det föll en in. Då låg åskmolnen blålila på himlen och jag hann precis ta mig in på Pärlan, restaurangen, innan regnet var över oss. Där är bara uteserveringen på verandan öppen så här års men inte for man illa av det och de säger ju att regnväder är skrivväder.

Läs hela inlägget »
Läsesal, Kungliga Biblioteket Läsesal, Kungliga Biblioteket

Var på Kungliga Biblioteket nu i veckan. Denna gigantiska byggnad borta i Humlegården där Strindberg en gång arbetade.
Skrev nere i caféet och sen,  KB-nybörjare som jag är, trodde jag att det skulle gå att titta i arkivet uppe i specialläsesalen. Där har både Tranströmer, Sjöwall-Wahlöö, Selma Lagerlöf och många andra sina manuskript och brevsamlingar bevarade. Att se men inte röra, tänkte jag. Tillsammans med bibliotekarien.

Nänämensan!

Läs hela inlägget »
Uggleträdet (Sockerdricksträdet) på Näs Uggleträdet (Sockerdricksträdet) på Näs

Näs är som en liten plätt paradis där den ligger, så sluten i grönska och avskiljd från asfalt, bilvägar och bebyggelse. Astrid Lindgren talade om det som sin barndoms lekplats och man förstår att det måste ha varit roligt att vara en unge där.

Och roligt för oss med, att få se denna lilla bit av en svunnen tid och som har inspirerat till så många sagor och berättelser och karaktärer vi aldrig glömmer.

Läs hela inlägget »
Astrid Lindgrens värld, Vimmerby Astrid Lindgrens värld, Vimmerby

I samma veva som jag bokade den här resan hade jag börjat brainstorma en helt ny berättelse. Jag säger ny men den hade legat och grott i huvudet på mig i nästan ett år. Det är så det brukar bli, åtminstone för mig. Ett frö till en idé slår rot i skallen och sedan lämnar den en inte ifred. Och det där fröet bara växer och får nya skott och nya grenar tills det blir så fullt därinne att det måste tas ner på papperet.

Jag höll på med något helt annat när jag fick den där idén. Plötsligt såg jag bara för mig tre unga människor i ett båthus. De var inte barn men inte riktigt vuxna heller och hade det gemensamt att de tyckte intensivt illa om varandra. De satt där tillsammans och pratade.

Läs hela inlägget »

Resegalleri:

Arkiv

Taggar