Arjeplogs Viltbutik & Kafé

Höststormarna viner över Arjeplog. Om en vecka ska det bli snö men än har träden kvar det mesta av sina färger. 90 mil norr om Stockholm - senast jag var så här långt upp var i gymnasiet när vi åkte till Piteå Havsbad på skolresa.

Det är väldigt tomt här nu, mittemellan turistsäsongerna, också för en glesbefolkad ort med färre än 2000 invånare.

“Många hålls ute till skogs," berättar de  på Silvermuseet. "Älg- och ripjakten, vet du."

Läs hela inlägget »
Utsikt över Vättern från Kaffestugan på Grännaberget Utsikt över Vättern från Kaffestugan på Grännaberget

Vättern, Europas femte största sjö, är känd för sitt kalla vatten. Men kokheta majdagar och junidagar och julidagar har gjort sjön helt underbar att bada i.

Det var vad vi gjorde dagarna i ända hemma i Ångermanland. Sjön i min gamla barndomsby var ingen badsjö från början. Det var farmor som först började simma där för många år sen. Lugnt och värdigt tvärsöver sjön och tillbaka igen. När jag var liten var den sjön full med hästiglar men det var ingenting som vi barn brydde oss om. Vi simmade och dök från den smala bryggan och snorklade efter gäddor som det fanns gott om i vassen.

I Vättern finns det gott om signalkräftor och där är fritt kräftfiske delar av året. Stan ligger precis vid foten av Grännaberget vilket känns i bena uppför de brantaste gatorna och var du än står så syns Vättern med Visingsö mitt i och Västergötland där på andra sidan.

Läs hela inlägget »
Hasse & Tagemuseet, Tomelilla Hasse & Tagemuseet, Tomelilla

Edvard Persson sjöng om det. Fritiof Nilsson Piraten skrev om det. Hasse och Tage filmade det.

Skåne återupptäcks ständigt i konsten, i böcker och filmer, musik och TV-serier och dagarna här i Tomelilla har fått mig att tänka på det där med inspiration.
Var man tar den ifrån och vilken roll den spelar i skapandet.

Jag brukar tänka att det inte är någon idé att vänta på inspirationen eftersom den redan väntar på dig. Väntar på att du faktiskt ska sätta dig ner och arbeta med texten. Att drabbas av den där intensiva skrivlusten som gör att man bara måste hem och skapa är lite som att hitta en fyrklöver. Roligt när det händer. Händer inte särskilt ofta.

Men att hitta en skrivrutin och sedan följa den, att försöka skriva regelbundet oavsett humör, behöver inte göra det mindre lustfyllt för det. Hur ofta sätter man sig inte med noll inspiration, eller "flow" som det ju också kallas, bara för att märka hur den liksom rinner till när man väl har satt igång.

Läs hela inlägget »
Sagotåget, Junibacken i Stockholm Sagotåget, Junibacken i Stockholm
Den första, starka konstupplevelsen jag kommer ihåg var från Mannaminne, friluftsmuseet i hjärtat av Höga Kusten.

Mannaminne är konstnären Anders Åbergs livsverk och värt en större lovsång än jag någonsin kan ge. Har hur många minnen som helst därifrån men vad jag särskilt kommer ihåg var deras miniatyrlandskap.

Ångermanland hade de byggt upp och jag försjönk i djup beundran och fascination över att få se skogar och sjöar, vägar och hus i fågelperspektiv. Nästan som när vi stod på Buskberget och såg ut över byn därhemma eller var uppe vid Rövargrottan ovanför Skuleskogen.
Läs hela inlägget »
Konditoriet Vete-Katten, Stockholm Konditoriet Vete-Katten, Stockholm
Ända sedan jag var 15 år och plitade ner deckare av varierande kvalitet har jag tyckt om att skriva på caféer. Det är något med omväxlingen och är väl därför jag gillar att skriva på resande fot också.

En personlig favorit, som tyvärr inte finns längre, var Hammars konditori i Falun. Det var ett av Sveriges äldsta konditorier, byggt av murarmästare Johan Blidberg 1776.

Konditoriet på Kungsgatan är från 1928 och gammaldags det också, inrett som ett prästhem. Historien förtäljer att Ester Nordhammar, när hon fick frågan om vad hennes nya konditori skulle heta svarade, ”Ja, det vete katten.” Hon hade som policy att bara anställa unga kvinnor och drev verksamheten fram till sin död 1961.
Läs hela inlägget »
Båtbryggan ut mot Vänern Båtbryggan ut mot Vänern

Solen var ett rött eldklot på himlen sista kvällen här. Satt i en stilla hörna av restaurangen Kajutan, njöt av en dessert och skrev. Inte på berättelsen för en gångs skull utan utkastet till en tidningsnovell som kommer i tryck till hösten.

Ute var det alldeles stilla och drog mig snart ner mot bryggan för att titta på solnedgången. Vägen går förbi bokhandeln, stängd nu och fiskaffären där man kan köpa doftande nyrökt sik, regnbåge och annat och så till sist kommer man ner till Vänern där båtarna glänser i kvällssolen. Läste namnen på dem medan jag gick. Trigon, Pilgrim, Luna, Wandering star.

Morgonen efter stundade hemresan. Fördrev tiden i väntan på bussen på Sjötorps Kanal- och sjöfartsmuseum för en dos historia och satt sedan på verandan utanför vandrarhemmet och skrev i solen.

Ja, det blev en rätt hyfsad skrivarsemester, bättre än den värsta spa-kur när det kommer till lugn och ro i själen.

Läs hela inlägget »
Skylt vid sluss Skylt vid sluss

Det går inga tåg till Sjötorp men hoppar du på bussen i Mariestad så tar det inte lång tid innan du skumpar in i det lilla samhället vid Vänern där Göta Kanal har sin början, eller sitt slut beroende på hur man ser det.

Här är lågsäsong nu men inte är det ödsligt och folktomt för det. Långt ifrån. Ändå ligger det en förunderlig stillhet över hela platsen. Syrsorna spelar, gråsparvar sandbadar i sina gropar vid vägkanten och träden har ännu bara grönt i sig.

Jag hade knappt hunnit smaka första glasstruten förrän varningsklockan klämtade där vid slussen. Det var Juno, passagerarbåten, som skulle iväg på en av många lustturer längs Göta Kanals gröna band.

Läs hela inlägget »
Gyldene Freden, stadskrog från 1722, Gamla Stan Gyldene Freden, stadskrog från 1722, Gamla Stan

Om man går upp förbi Järntorget i Gamla Stan där Evert Taubes bronsstaty finns kommer man till Stockholms äldsta stadskrog. Gyldene Freden, 1700-talsrestaurangen som Cornelis Wreeswijk sjöng om.

Här höll Bellman till och Stagnelius och en hel rad musiker, författare och konstnärer. Evert Taubes stambord ligger till vänster precis när man kommer in. Historien förtäljer att när visskalden fyllde 80 år var det flera kulturmänniskor som tillsammans samlade ihop en slant i födelsedagsgåva så Taube kunde betala av sin krognota.

Läs hela inlägget »
Vyn utanför Möjas museum Vyn utanför Möjas museum

Spenderade lunchen och större delen av gårdagskvällen med att skriva på Möjas Värdshus glasveranda men varje gång jag slog upp anteckningsboken var det i Höga Kusten jag var, där berättelsen utspelar sig.

Det är en annan sak jag gillar med skrivandet, en av många. Att var du än befinner dig i världen, hur gammal eller ung du än är så kan du återvända till den där särskilda platsen, särskilda tiden och det kan kännas precis så tydligt och hjärtenära som om du verkligen var där.

Läs hela inlägget »
Utsikt från bryggan, Möja Utsikt från bryggan, Möja

Senaste gången jag var i skärgården var jag 19 år och vaktade en utställning. Det var Örnsköldsviks skärgård det. Ulvön som har både sin egen surströmmingstillverkning och, som det verkade, kroniskt soligt väder.

En sån tur blev det inte den här gången. Inte sedan båten lagt till och väskorna stuvats undan och man var fri att röra sig som det föll en in. Då låg åskmolnen blålila på himlen och jag hann precis ta mig in på Pärlan, restaurangen, innan regnet var över oss. Där är bara uteserveringen på verandan öppen så här års men inte for man illa av det och de säger ju att regnväder är skrivväder.

Läs hela inlägget »