Hitta tid för att skriva (Vete-Katten)

Konditoriet Vete-Katten, Stockholm Konditoriet Vete-Katten, Stockholm
Ända sedan jag var 15 år och plitade ner deckare av varierande kvalitet har jag tyckt om att skriva på caféer. Det är något med omväxlingen och är väl därför jag gillar att skriva på resande fot också.

En personlig favorit, som tyvärr inte finns längre, var Hammars konditori i Falun. Det var ett av Sveriges äldsta konditorier, byggt av murarmästare Johan Blidberg 1776.

Konditoriet på Kungsgatan är från 1928 och gammaldags det också, inrett som ett prästhem. Historien förtäljer att Ester Nordhammar, när hon fick frågan om vad hennes nya konditori skulle heta svarade, ”Ja, det vete katten.” Hon hade som policy att bara anställa unga kvinnor och drev verksamheten fram till sin död 1961.

Skrivandet har gått trögt de sista veckorna, med annat i vardagen som ropar på uppmärksamhet. Har tänkt mycket på det där genom åren. Hur man hittar tron och orken, tiden och framför allt rutinen att skriva och fortsätta skriva också när det går trögt.

Det var Selma Lagerlöf som sade: ”Jag har en förfärligt stark tro på snillet inom mig, hur skulle jag annars kunna skrifva och ge ut något.”

Och nog måste man i alla fall tro på den idé man har inom sig om det ska bli något av. Oavsett om texten sedan kom i tryck eller förpassades till byrålådan.
 
Mitt eget skrivsjälvförtroende är lite som att trava upp och nerför en backe utan uppehåll. På krönet låter det:

"Ja, jädrar i min lilla låda var det här var bra! Jättebra!"

Och sen där på botten:

"Herregud, det här duger ju inte ens till dasspapper."

Och så kommer det saker emellan. Hela tiden. Man är trött, man har annat uppskrivet i kalendern, det är jobb och träning och familjen och så skulle man väl vara lite social också.

Samtidigt undrar jag allt om inte de där ursäkterna och förklaringarna och livet som ”kommer emellan” egentligen bottnar i någonting helt annat om man riktigt synar sig själv i sömmarna? Åtminstone kan jag se det hos mig själv i perioder.

Att det mest handlar om rädsla när det kommer till kritan. För om du säkert visste att: "Ja, jag har vad som krävs. Ja, jag kommer klara att skriva färdigt" och "Ja, det kommer att bli publicerat och läst" skulle du inte lyckas klämma in den där skrivtiden då, också i ett fulltecknat schema?

Här är bara ett axplock av sätt man kan använda sig av:

23-minutersmetoden: Sätt timern och släpp kraven. Bara skriv. 23 minuter är ungefär lika långt som ett avsnitt av "Solsidan" och en tid de flesta kan hinna ta sig någon gång under dagen. Pendlar du till och från jobbet? Ha med dig datorn, block och penna eller varför inte skriva via mobilen.

Word sprint: Ett bra sätt att få in en vana om du har skrivande vänner som också vill bli peppade. Bestämt ett antal minuter där ni skriver samtidigt på era respektive projekt, ta en pratpaus och kör sedan ett pass till. Funkar kanske särskilt effektivt via en chatt eller över Skype.

Byt skrivrutin: Vad funkar egentligen bäst för en? Trillar skrivminuterna iväg för att du fastnar på Facebook istället? Kanske blir din skrivrutin lättare att följa och mer effektiv om du bestämmer dig för att skriva ett visst antal ord per dag istället för timmar och minuter.

Stäng av alla distraktioner: En metod jag använder när inget annat funkar. Stäng av allt som kan distrahera. Datorn, TV:n, mobilen. Rubb och stubb. Lamporna också. Tänd ett stearinljus och skriv för hand. Lite okonventionellt men överraskande effektivt för att fokusera tankarna. Prova!

Appar: Lägg upp en egen rutin med hjälp av en mål-app. Få notifikationer när du ska skriva, hur långt du har till att nå nästa mål och se tillbaka hur det går dag för dag. Själv använder jag Strides Goal & Habit Tracker men det finns många olika att välja bland. Och tänk på att "bara" 1 sida om dagen blir en roman om året.

Belöna dig själv: Sätt upp korta, rimliga mål - en scen, ett stycke, ett kapitel i taget - och ge dig själv en belöning när du uppnått det. Det kan vara att få se ett avsnitt av sin favoritserie, köpa en ny tröja, kanske bara en guldstjärna i kalendern.

Och känns det motigt att över huvud taget sätta sig för att det alltid går så trögt i början av varje skrivpass (här räcker jag själv upp en hand) tänk på att man måste vrida på kranen innan det kommer vatten.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln