På tur längs kanalen (Sjötorp)

Skylt vid sluss Skylt vid sluss

Det går inga tåg till Sjötorp men hoppar du på bussen i Mariestad så tar det inte lång tid innan du skumpar in i det lilla samhället vid Vänern där Göta Kanal har sin början, eller sitt slut beroende på hur man ser det.

Här är lågsäsong nu men inte är det ödsligt och folktomt för det. Långt ifrån. Ändå ligger det en förunderlig stillhet över hela platsen. Syrsorna spelar, gråsparvar sandbadar i sina gropar vid vägkanten och träden har ännu bara grönt i sig.

Jag hade knappt hunnit smaka första glasstruten förrän varningsklockan klämtade där vid slussen. Det var Juno, passagerarbåten, som skulle iväg på en av många lustturer längs Göta Kanals gröna band.

Hyrde mig en cykel redan första morgonen här och ännu i kalla svinottan begav jag mig iväg. Kanalen flöt fram där så stilla och grön. Träden blev disiga reflektioner på ytan som ständigt krusades med vinden, från kattguldsglitter till ovädersgrått som korrugerad plåt. Slussarna hördes redan på håll. Räknade till tre stycken före första stoppet.

För den som vill släcka törsten i Lyrestad finns Daisy’s Place, bykaféet som säljer både päronsoda och hembakt, presentartiklar och kuriosa. Kom i samspråk med kvinnan som ägde stället och en av stamkunderna, som båda berättade om trakten och vad man kunde se.

Slog mig till ro sen i en hörna och skrev på berättelsen medan solen stekte därute och sken gjorde den alltjämt när jag väl var tillbaka på cykeln igen.

Samhällena dyker upp med jämna mellanrum längs hela kanalen. Gjorde ett kort stopp i Norrkvarn för att vila benen och se slussen släppa igenom båtarna. Vattnet brusade som en kokande potatisgryta när nivåerna återställdes medan vi såg på och korna också där de låg lojt utsträckta i gräset inte långt därifrån.

Kom in i Hajstorp lagom till lunch. Där ordnas veteranbilsträffar varje år. Slöjd och hantverk säljs i Gamla magasinet, där också Fredsbergs hembygdsförening har en utställning just nu om bondelivet för hundra år sedan.

Hade gärna gärna sett den fortsatta rutten längs Göta Kanal ner till Viken åtminstone men så galen är väl ingen människa? Åtminstone inte jag. Var nog så mör i ändalykten ändå när cykeln rullade tillbaka in i Sjötorp efter vid pass 3 mils åktur fram och tillbaka.

Trött så in i bomben men min Gud så skönt det är härute, med solen och sommaren och stillheten, glittret över Vänern. Det är så att all stress bara rinner av en.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln