Vilka sorger du än vill dränka är biblioteket den bästa baren (Kungliga Biblioteket)

Läsesal, Kungliga Biblioteket Läsesal, Kungliga Biblioteket

Var på Kungliga Biblioteket nu i veckan. Denna gigantiska byggnad borta i Humlegården där Strindberg en gång arbetade.
Skrev nere i caféet och sen,  KB-nybörjare som jag är, trodde jag att det skulle gå att titta i arkivet uppe i specialläsesalen. Där har både Tranströmer, Sjöwall-Wahlöö, Selma Lagerlöf och många andra sina manuskript och brevsamlingar bevarade. Att se men inte röra, tänkte jag. Tillsammans med bibliotekarien.

Nänämensan!

”Här är allt tillgängligt samtidigt som ingenting är det,” sa de och det var allt huvudet på spiken det. Men Vilhelm Mobergs texter fanns i alla fall. Noveller, precis så som han skrev de på sin skrivmaskin och med kommentarer i marginalen. Spröda ark med blåbläcket blekt av ålder.

Biblioteket har alltid haft en särskilt plats i mitt hjärta. Inte bara den här kulturella och socialhistoriska karamellen utan hela den rad av bibliotek, små och stora, som kommit och gått under min barndom. Mest av allt minns jag de som jobbade där. Eldsjälarna som ledde in en som liten till de fantasins lekplatser och fristäder som biblioteken är.

Vet inte om det var på biblioteket som min lust att hitta på historier först föddes, jag var så liten när jag började, men jag gillar att tänka att det i alla fall bidrog.

Har hört läsande kallas ”författarlivets kreativa kärna” och det är det verkligen. Har aldrig mött en författare eller läst en handbok som inte har påpekat vikten av det där om man vill slå sig in på yrket. Man måste läsa mycket och skriva mycket. Dessa två sidor av samma mynt.

Och nog är skrivandet, precis som all annan konst, en hela tiden pågående utvecklingsprocess. Ju mer man ägnar sig åt det, desto mer lär man sig. Genom läsandet också. Därför är ingen skriv- eller lästid någonsin bortslösad tid.
Du blir bättre. Och roligt är det.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln